Standing at the edge of the cliff

Ibland undrar man om det inte skulle bli bättre av att det tog slut. Eller paus. Pauser är bra. Är jag dum som tänker så? Jag har nu förstått (efter x antal år) att problemet inte ligger hos mig, det är djupare. Jag orkar inte se dina oskyldiga tårar, ana din tro om hopp i att allt ska bli bra igen, för det här är verkligheten. Och är det en sak jag lärt mig är det detta för jag har levt med det i en evighet. Och jag förväntas nog att göra det en evighet till.